Den svenska utvandringen till USA från mitten på 1800-talet till 1920-talet var omfattande. De som lämnade landet motsvarade en femtedel av befolkningen. Utflyttningen sågs inte med blida ögon av överheten eftersom landet förlorade arbetskraft. Den ansågs så allvarligt att man tillsatte en stor utredning.
Det fanns många skäl till att man lämnade Sverige. Lönerna var bättre i Amerika. Unga kvinnor var en framträdande grupp som flyttade. Istället för slit och släp i jordbruket kunde man arbeta i hushåll eller fabrik. Man blev också bättre behandlad och folk var artiga. USA var mer jämlikt.
Utvandring underlättades också om man var flera som reste samtidigt eller om man kände någon som redan bodde ”over there”.
I augusti 1909 står min farmor Elnas kusiner Elsa och Johanna Persson på kajen i Köpenhamn för att kliva på ångbåten TF Tietgen med New York som resans mål. De kommer från Löddeköpinge som ligger ungefär mitt emellan Malmö och Landskrona. Elsa är 33 år och Johanna, kallad Hanna, är 22. Den äldre systern är blond med blå ögon och den yngre mörk med grå ögon. Detta vet vi eftersom uppgifterna noteras när de stiger i land.
Med sig har de sin syster Karins man Oscar Lundborg. Kanske har han rest över för att hjälpa till på resan. Slutdestinationen är Waller Street 942 i Chicago. Det är iallafall vad systrarna uppger för immigrationsmyndigheten när de kommer fram. Kanske ska de träffa Karin redan i New York på 124:e gatan nummer 334 . Det är vad Oscar uppger som adress. Karin är 30 år och har bott i USA i tre år redan.
Året innan hade även den fjärde systern Elin (28 år) rest över. Hon valde en annan väg med SS Mauritania via Liverpool. Kanske är det inte första resan för henne. Noteringarna i immigrationsmyndighetens listor kan tolkas som att hon är amerikansk medborgare. Systrarna samlas någon på 10-talet för att ta en gruppbild som de skickar hem.
Hanna skriver till Elna på kortets baksida att hon borde ta en tripp och hälsa på. Det blev det dock aldrig något av med det.
Elsa och Hanna stannar i USA i 24 år. 1933 reser de till Sverige igen. Kanske är det den ekonomiska depressionen som driver dem hem. De flyttar in hos brodern Johannes som är kyrkvaktmästare i Löddeköpinge. Där bor även systern Ester som är sjuklig.
Varken Elsa eller Hanna bildar familj. De tycks fortsätta att bo tillsammans tills Elsa dör 1952. Hanna lever till 1984 och bor då på Stävie Servicehus i Kävlinge.
Systrarna verkar ha sparat ihop en bra slant under åren i USA. Efter hemkomsten verkar de ha levt gott utan att behöva arbeta. När Elsa dör har hon 28 880 kronor på banken, vilket motsvarar 444 000 kronor 2021.
Karin och Oscar besöker Sverige någon gång på 20-talet, men reser sedan tillbaka till vad som nu är deras nya hemland. 27 augusti 1927 återvänder de med Gripsholm från Göteborg.
Karin avlider 1930. Hon och Oscar bor då på 6451 N Artesian Avenue i Chicago. Det är, om inte i, så åtminstone nära stadsdelen Andersonville där många utvandrade svenskar hamnade och som fortfarande har en blågul prägel. Hon begravdes på Rose Hill i närheten.
Oscar dog 1941. Han bodde då kvar på samma adress, men hade gift om sig med Dora och ägde ett företag som hette Tool and Die.
Elin gifte sig Anderson och bosatte sig också i Chicago. Hon dog 1967 och var då änka.
Materialet i texten kommer från sökningar på Arkiv Digital, från databasen Emigranten Populär, immigrant registret på Ellis Island, Sveriges Dödsbok 1901-2009 och Family Search. Bilderna på båtarna kommer från The Statue of Liberty—Ellis Island Foundation. Texten kommer att fortsätta att uppdateras när ny information kommer fram.