Griftetal hållit vid August Holmqvists begravning 1974. Framfört av sonen Eric Holmqvist och författat av dottern Elly Löfqvist. Versionerna skiljer sig något. Eric strök en del av lokalbeskrivningen och lade till lite mer politik.
Eftersom beskrivningen av miljön har ett intresse är det huvudsakligen Ellys version som återges här. Erics tillägg har förts in med [] markering.
Bilden ovan visar smeden Bengt Holmqvist (1851-1935) med hustrun Elna f Fält (1854-1932) och de yngsta barnen Ellen (1894-1921), Lennart (1888-1914), och August (1891-1974).
Augusts Svalöv
Käre Far!
Vi står här idag för att ta farväl av Dig. Vi känner djup sorg och saknad, men även en stor tacksamhet för att Du fått leva ett så långt och verksamt liv.
Du föddes en sommardag för 83 år sedan i ett hus, som fortfarande finns kvar. Då låg det ensamt intill bäcken. I norr hade Du kyrkan, prästgården och skolan, i öster såg Du över ängar och åkrar bort mot Månsabo, i väster slingrade sig bäcken i väg, där var det ängar, mader och åkrar så långt ögat nådde. Åt söder kom Du över bäcken på en smal träbro med höga kanter upp mot byn, som började med två små hus på höger hand. Där fanns, bortsett från några nu rivna hus, den bebyggelse som finns idag fram till Bryggarens och småskolan, sedan tog åkrarna vid upp till lantbruket nr. 9.
På höger sida hade Du först Lunds bageri och några hus fram till nuvarande Lemchens, sedan det lantbruk (nuvarande trädgårdsmästarens) som var syskonen Karolina och Vigo Perssons föräldrahem, därefter kom huset, som på vår tid beboddes av Nordström och Bergman och därintill missionshuset. Sedan var bebyggelsen slut och åkrar tog vid upp till några hus bakom nuvarande järnaffären. [Svalöv var då ett litet samhälle där det fanns vare sig Utsädesförening eller mekanisk industri.]
I det lilla huset där Du växte upp bodde tre familjer. Ni hade det fattigt och trångt. Lägenheten bestod av stuga och kammare och eldstad fanns endast i stugan. Någon brunn hörde inte till huset. Vatten hämtades ur en grop mot bäcken. Det hände, att man fick fiska upp en groda ur spannen, innan man bar in vattnet.
Du var näst yngst i en syskonskara på 7. De äldsta var redan utflugna, då Du började småskolan. Du kom sedan till mellanskolan ( sockenhuset) vid kyrkan. Som lärarinna hade Du Karin Lundström, som alla vi barn sedan fick som småskollärarinna. I storskolan fick Du lärare Rosen.
De barn som hade längst skolväg, bodde ute vid Lyckebo, vid Bondessons. Det tog långt tid för dem att i sina tunga träskor ta sig till skolan.
När det var vinter och kallt hade ni endast varmt intill den stora kaminen. Då fick ni Pojkar, på lärarens kommando, springa några rundor i skolsalen för att få cirkulation på luften och spridning av värmen för en stund.
I arbete vid 11 år
Redan som skolpojke fick Du börja arbeta på Svalöfsgården, som 11-åring körde Du mjölk till mejeriet. När Du som 13-åring läst fram och slutat skolan började Du som dräng på ett lantbruk i Torrlösa, efter att åter ha arbetat något år på Svalöfsgården, kom Du till Utsädesbolagets Magasin. Du kom stanna till Din pensionsdag (i c:a 50 år).
Du upplevde en tid, då dåliga bostäder, hårt arbete och mindervärdig kost gav tuberkulosen en mördande framfart. 4 av Dina syskon fick aldrig uppleva sin 27-årsdag. Även Du drabbades av sjukdomen, men tack vare sanatorievistelse och en stark fysik övervann den och fick vara frisk och stark resten av Ditt liv.
Arbetarrörelsen
[Det samhälle Du levde i fick Dig tidigt politiskt medveten. Svalöv var vid den här tiden något av an oroshärd. Hit kom August Palm, hit kom Thorsson och den store rabulisten Fabian Månsson. Kyrkoherde Holm var en arbetarnas vän. Här i trädgården vid prästgården hölls många möten. Du har berättat om dem.]
[När Du sedan råkade Mor, blev även hon radikalt inställd.] Ni gifte er och barnen kom i rask följd. Ni upplevde strejken på 20-talet med allt vad den innebar av ekonomisk uppoffring. För att klara er från svält fick Mor åka till sitt föräldrahem i Löddeköpinge med oss två pojkar. Konflikten löstes, men bitterheten mot strejkbrytarna satt kvar i Dig för all framtid.
Du var nu engagerad i arbetarkommun, fackförening och Folkets Hus-förening. Kooperationen hade tidigt fångat Dig. Du satt som medlem i styrelsen under alla år vi kan minnas som barn, med allt vad det innebar av frivilligt arbete. [Vi minns som barn Dina bestyr med stämplar och uppbördslistor. Det såg så intressant ut.]
Svalöfs frivilliga brandkår kom Du in i som ung pojke och där stannade Du tills Sture avlöste Dig.
Inom kommunen kom Du att sitta med i olika nämnder. Du verkade i fattigvårdsnämnd, barnavårdsnämnd, familjebidragsnämnd och i skolstyrelsen, som Du från början på grund av Din stora barnskara hade god anledning att följa upp. Du stannade på denna post i många år, alltid lika intresserad. Särskilt road var Du av att deltaga i examen vid småskolan, där barnens iver att svara och deras stolthet över sina fina examenskläder ofta rörde Dig.
Familjen och livet i pension
Tiden gick och vi barn växte upp och förde in nya medlemmar i vår familj. För Mor och Dig var det naturligt, att de kom att betraktas som de egna barnen. Du visade alltid Din glädje och uppskattning av Dina nya döttrar och söner.
Åren rann undan. Du pensionerades och Dina förtroendeuppdrag inom kommunen övertogs i flera fall av medlemmar i Din familjekrets.
Barnbarnen kom. Mor och Du fick glädjen, att se dem växa upp. Med Ditt intresse för skolarbete blev det tradition, att efter varje skolavslutning skulle de visa upp sina betyg för Dig. Flickorna nöp Du i kinden och berömde, om betyget var bra. Pojkarna tog Du i axeln och skakade uppskattande.
Mor lämnade oss efter ett över 50-årigt äktenskap med Dig. Du blev ensam. Men Du hade alltid någon av Dina närmaste att gå till med Dina vardagsbekymmer.
Du tog Dina dagliga promenader genom Svalöv med Din fyrfota vän. Genom honom knöt Du många kontakter, framför allt gladdes Du åt barnen, som Du mötte och som ville ge hunden sina ömhetsbetygelser.
Du levde omgiven av goda grannar och gamla vänner. De besök och den omtanke Du fick av Dina syskonbarn gladde Dig.
Det kom en tid för Dig, då krafterna inte orkade med som förr. Efter en sjukhusvistelse kom Du till Ålderdomshemmet. I början var Du ledsen att inte längre får vara i Ditt eget. Men det dröjde inte länge, förrän Du gladdes över de duktiga ”töserna” som skötte om Dig så väl och Du hyste varm tilltro till dem, som stod i ansvarig ledning.
Dit politiska intresse släppte Du aldrig. Så länge Du fick vara kry och i farten, läste Du flera tidningar av olika politisk valör. Du var alltid insatt i dagshändelserna och de politiska frågeställningarna.
Ditt klara minne och Din drastiska humor gjorde alltid diskussion och samvaro med Dig givande.
Du fick uppleva ett samhälle växa fram, som Du inte vågat drömma om i Din ungdom.
Vi barn och Dina närmaste tackar Dig för allt Du givit oss och önskar Dig vila och ro.