Elna Persson (f 1885) och August Holmkvist (f 1891) gifte sig 9 april 1916. I samband med detta flyttade de in i fastigheten Lugnet i Svalöv. Huset var nybyggt och utgjorde tjänstebostad för personal vid Svenska Utsädesaktiebolaget, där August var anställd som magasinsarbetare.
Den 26 mars inköptes matrumsmöbler och möbler till sovrum, bl a en säng, ett matbord med sex solar samt buffé. En del av köpet betalades kontant, resten den 17 april. Total kostnad 298 kronor. Enligt kvitto skedde köpet hos Birghs Måleriverkstad i Kävlinge.
Birgh hade även en möbleringsaffär. Här inköptes den 15 april en sats madrasser. En månad senare kompletterades bohaget med en pinnsoffa, ett klaffbord (något begagnat), en tvättkommod samt täcke och filt. För detta betalades 67 kronor.
Elna och August bodde på övervåningen, till höger om trappan. De förfogade över två rum och ett stort långsmalt kök. I köket fanns en vedspis som eldades med ved eller torv och bredvid stod diskbänken. Det fanns avlopp, men vatten fick hämtas i en pump på gården. Rummet bredvid köket utgjorde vardagsrum och var även entré. Det andra rummet hade balkong och var vad man kallade finrum. Trappan upp var brant. En gång ramlade Elna rätt illa i den.
Mitt emot familjen Holmkvists, fanns en lite mindre lägenhet. Här bodde Adrian Johansson. På bottenvåningen, i var sin lägenhet, bodde Herman Larsson och Olof Karlsson med familjer. Var familj hade en en lott för grönsaks och potatisodling samt hönsgård. Det var knappast lugnt i huset. Totalt fanns där ca 15 barn, så det måste ha varit liv och rörelse.
Det var också liv och rörelse i omgivningen. Sonen Eric har beskrivit ett tidigt minne från 20-talet,
Eric Holmqvist (född i huset 1917)
Här drog arbetsfolket förbi på landsvägen på morgnarna, hem igen och åter vid middagstid, samt ånyo hem efter avslutat dagsverke vid femtiden på kvällen. Många cyklade, men de som bodde i CeBe-husen nere vid bäcken föredrog att gå. Jag kan ännu höra träbottnatrampet och det var ofta taktfast och vittnade om färdigheter från exercisen på Ljungbyhed.
Huset hade kommungården (August insisterade på att man inte fick säga ”fattiggården”) som granne. Men i närheten fanns också Folkets Hus, Folkets Park, ”Koopra” och ABF.
Familjen växte. Totalt blev de sex barn, Sture, Eric, Malte, Elly, Aina och Åke. Eric och Elly kom att flytta från orten. Malte dog ung. Sture, Aina och Åke förblev Svalöv trogna.
Per Månsson (barnbarn) har, med hjälp av lokala hembygdskunniga, kommit fram till att Lugnet revs i slutet på 60-talet. Tomten stod sedan obebyggd fram till 80-talet då kommunen lyckades förvärva fler fastigheter i området. Dessa revs också och här byggdes det sk Nya Svalöv under 90-talet.
Eva Löfkvist (barnbarn)
Jag kan känna ett stort vemod, när det gällde rivningen av de husen, eftersom jag minns en del av dem från min barndom , Lugnet ff a eftersom mina morföräldrar bodde där, men också bryggarens hus, då jag var lekkamrat med en flicka , som bodde där. Och det som var ” bagaren på hörnan”, där kusin Torgny och jag gick och handlade glass, när vi fått en slant. Det var en väldigt god vaniljglass i små strutar, som kostade 25 öre. Ja, och tant Olgas hus, en låg gul länga mittemot ”Lugnet”.
Eva Löfkvist
”Lugnet”, med gaveln ut mot bryggarens hus. Mittemot, i den gula länga man skymtar, bodde en god vän till morföräldrarna, Olga Nordström. Bilden triggar i gång många minnen hos mig.
Men Lugnet var inte alltid en idyll.
På 20-talet utbröt en fabriksarbetarstrejk på Utsädesaktiebolaget. De som arbetade vid kvarnen och magasinet i Svalöv drogs in i den. Strejkbrytare från Galizien kallades in och strejkande arbetare vräktes från sina bostäder.
Eric Holmqvist
Vi blev uppsagda från lägenheten där vi bodde. Än idag kan jag se de långa uniformerade konstaplarna, som med sabel i bältet, trängde sig in i lägenheten, där mor fick besked inför hela barnaskaran att nu skulle vi ut. Det var för oss barn ofattbart att vi inte skulle få bo kvar i den lilla tvårummaren där vi alltid hade bott.
Det verkar som att vräkningen trots allt inte verkställdes. Men Elna tog ändå barnen med sig och flyttade hem till sina föräldrar eftersom det inte fanns pengar till mat.
Lägenheten var trång för en sexbarnsfamilj. Barnen delade säng två och två.
Efterhand flyttade barnen ut. Bröderna Eric och Malte hyrde rum ute i samhälle efter att de gått ut skolan och börjat arbeta.
Både August och Elna var aktiva i föreningar och i politiken. I slutet på 30-talet var August kassör i Fattigvårdstyrelsen och Elna var Barnavårdsnämndens ordförande. Köket i lägenheten utgjorde då i praktiken kommunens socialkontor.
August och Elna bodde kvar i huset till 1955. Då fick det en lägenhet i den villa som Ainas man Erik byggt åt familjen.
Källor Per Månsson har letat fram uppgifter om husets öde och letat fram bilder. Eva Löfkvist har letat i minnet efter hur huset och lägenheten såg ut. Aina Månsson (antecknat av Kerstin Söderholm) har berättat om hur det var att växa upp i Svalöv. Eric Holmqvist har återberättat minnen i olika form bl a som griftetal vid brodern Stures begravning.