Jag fortsätter att återpublicera texter som kusin Kerstin Söderholm tagit fram. Det är kyrkoherden i Löddeköpinge och Borgeby Severin Schlyter (1716-1797) som för pennan. Så här skriver han i Döds- och begravningsboken för år 1782 om Ingar Larsdotter. Rubriken är ”Om de dödas namn, leverne och lägerställe”.
Den 18 september 1782 dödde änkan Ingar Nils Lars(dotter), som var född 1700. Hade lärt läsa i bok, som var nog ovanligt för kvinnokönet den tiden, blev gift 1720. Framfött 9 st barn, av vilka de flesta leva.
Blev änka 1756 men, som några barn voro små, behöll hon hushållningen i 6 år. Varit änka i 26½ år. Bodde denna tid på hemmanet nr 23, men emellan henne och hennes son var mycken oenighet, vartill hans hustru var mest skuld till. Således hade jag mycket besvär med att hålla frid i detta hus. Änkan var ock envis och positiv. Det utstakade undantaget bekom hon årligen, dock icke utan kiebbel.
Sonen tyckte att det var drygt, men hade han med gott hjärta givit vad han bort giva hadde hans villkor varit bättre men de äro årligen blivit sämre. Denne åbo och ock varit mycket bedräglig uti allt vad han till mig bort leverera, därför har jag flera gången blivit föranlåten räckna säden i vångarna. Hans arghet har ock varit så stor, att han sökt förleda de övriga åborna till bedrägeri uti deras utskylder, dock icke kunnat vidfoga mig någon skada. Jag har föreställt honom att hans villkor icke bliva genom bedrägeri förbättrade.
Efter mycket besvär hant hon till slut av sin långa levnad, hade merendels en god hälsa. Det sista halva året något svag, dock icke sängliggande utan 14 dagar före sin död av ålderdomsbräckligheter. Jag blev kallad att meddela henne den helga nattvarden och som hon flera gånger upprepade dessa ord: Gud var mig syndare nådig, för Jesu skull tog jag till text psalm d.51 ifrån den 3:dje till och med den 7:de versen. Hon avsomnade vid 82 års ålder och ligger vid sidan av sin man som dödde den 28 maj 1756 och begrovs vid kyrkmuren öster ut.
Det är skattesmitande sonen Anders Nilsson och hans hustru Kristina som Severin Schlyter har så låga tankar om. Om prästen i sina tankar önskade att Herren grep in, blev han bönhörd. 1786 dog makarna samtidigt i fläckfeber, efterlämnades flera barn.
Bruket att i Döds- och begravningsboken skriva något om personernas levnad upphörde runt 1800, vilket dagens släktforskare givetvis beklagar.