Trion Wainer var en trapets- och tandatletgrupp bestående av Eric och Malte Holmqvist samt Sigfrid (Siffe) Sjöström. Malte, som dog 1938, ersattes av Folke Adler. Bilden visar sammansättningen år 1939. Det är Eric till vänster, Siffe i mitten och Folke till höger.
Eric: ”Vi började tidigt. Min bror Malte, som var med de första åren hade ännu inte gått ut skolan. Vi hade bundit upp en trapets i almarna vid småskolan och där höll vi till allt som oftast, utan stora framsteg. Så en kväll kom en gjutare på Cebe, Sigfrid Sjöström förbi. Han var väl 15 år äldre, men visade det sig, oändligt mycket vigare än vi. Han började träna oss, vi började göra olika figurer och kombinationer och så växte det fram ett program. Så en dag, nr vi hållit på ett par månader, talar han plötslig om att vi skulle uppträda på en sommarfest ordnad för att ge pengar till de arbetslösa. Det var ju på det tidiga trettiotalet och även Svalöv hade känning av krisen. Nå, vi framträdde och hade så pass stor framgång att vi erbjöds komma till Kågeröds Lund för ett gage om 25 kronor vardera under en kommande lördag och söndag. Så började det alltså och de första fem åren blev det i nöjesmetropoler som Grandalen i Tågarp, Lerbacken i Billeberga, Annelövs Tivoli osv som vi ägnade allmänheten vår konst.”
Sommarfesten till förmån för de arbetslösas föreningen ägde rum 25–26 augusti 1934 i Svalövs Folkets Park. Festen inleddes med fackeltåg genom samhället. Det var säcklöpning och andra tävlingar, även Grand Prix med rullbår. Korv, öl och kaffe serverades. Äldre oldboys och unga ”Evadöttrar” spelade fotboll. Döttrarna vann med 4–1 efter straffsparkar. Skånska spelmanspojkarna spelade till dans. Inträdet var 25 öre på lördagen och 50 på söndagen. Affischen visar att den nystartade Trion Wainer var det stora dragplåstret. Tidningsnotiserna var dock inte överens om vad gruppen hette. Någon hade sett Trion Vainor och en annan Trion Weinar. Kommentarerna var dock mycket positiva.
Trion Wainer var inte utan konkurrenter. Från samma artistförmedling, Programcentralen i Arlöv, kunde man anlita Niagaramännen som utförde lindans och fyrverkeri, de 3 Tarzans som utöver modern akrobatik erbjöd konst och musik, Atlastrupppen, Waldemir and Dick som utförde lindans på 20 meters höjd och Vikingarna som genomfört succéfyllda turnéer i England och Frankrike.
Verksamheten bedrevs efterhand alltmer professionellt. Gruppen hade kuvert med egen logga, tryckta reklambroschyrer och klichéer som den lokale arrangören kunde använda för att trycka upp affischer. Tränade gjorde man i Folkets hus, som inte alltid tog ut någon hyra av artisterna. Eftersom Eric hade till uppgift att hålla de andra upp med hjälp av tänderna behövde han viss förstärkning i munnen. Tandläkare Svanberg skulle tillverka ett nytt ”tandbett” 1936. Men ”han åkte in att exercera eller i fängelse, så han har inte fått det färdigt”.
Gruppen bestod av tre medlemmar, men tydligen fanns det några runt dem som kunde rycka in. 1939 fick man vid flera tillfällen kalla in ersättare för Folke. Vem det var framgår inte. Syster Elly deltog i någon träning under 1937 som ersättare för Siffe. Om hon testades för att eventuellt bli medlem i gruppen framgår inte. Hon förmår inte så mycket, skriver Eric i dagboken, men hon drar sig inte för att t o m göra benkast.
Att döma av den lista som beskriver föreningar och nöjesplatser som mottagit Trion Wainers reklamkort försökte man främst marknadsföra sig till frivilliga brandkårer, brottarklubbar, Folkets Hus, Folkets Park, SSU-klubbar samt festplatser. Det begärda gaget pendlade mellan 150 och 250 kronor, troligen pga. reseavstånd. Det kunde tydligen förhandlas ned ibland. För 1939 finns en ekonomisk redovisning som visar att man genomförde 14 framträdanden perioden maj till september. De flesta var dubbla dvs man uppträde både lördag och söndag. De samlande intäkterna det året var 2 018 kronor, vilket enligt SCB motsvarar 57 000 kronor idag. Det betyder att var och en i gruppen tjänade en dryg tusenlapp i dagens penningvärde per helg. Även efter resekostnader var det en god förtjänst och visar att trapetsartisteriet var mer än en hobby för de inblandade.
Det kunde bli sena kvällar när man uppträdde. Gruppen uppträdde vid 10-tiden på kvällen. Efter att ha avslutat i Anderslöv var man åter i Svalöv vid 2 på natten.
Artister och arrangörerna var inte omedvetna om riskerna. Det framgår av några av kontrakten att artisterna uppträdde på egen risk.
Eric: Vår egen utrustning, vår ställning som vi monterade upp var 10 meter hög och det hände att vi kom till parker där de permanenta anordningarna gjorde att vi arbetade ännu högre upp och alltid utan skyddsnät.
Även om ingen skadades inträffade incidenter. Folke berättar: ”En gång när vi uppträdde i Grandalen trillade Sjöström ned på grund av att en lina gled ur handleden när han voltade ut från trapetsen. Han klättrade emellertid upp i toppen igen och vi gjorde om numret till allmän belåtenhet. En annan gång i Folkets Park i Skurup när vi skulle börja utföra våra rörelser, märkte vi hur det ena ställningsröret ”satte sig” några centimeter, dock inte värre än att vi kunde genomföra hela programmet med trapetsen en aning på lut”.
Publiktillströmningen var god. Störst publik hade man vid Barnens Dag i Svalöv den 6 juni 1937. Då kom 2 000 besökare på söndagen. Svalös största dag, noterade Eric i kalendern. Vid framträdanden 1939 i Skurup och på Revingehed uppgick publiken till 1200 respektive 1500 besökare.
1939 var nog toppåret för Trion Wainer. Säsongen 1938 fick man bara ett uppdrag via Programcentralen. Det fick Siffe Sjöström att fatta pennan och skriva ett ampert brev till förmedlaren Hugo Franzén. De hade blivit lovade engagemang ansåg Siffe, men det var tydligen bara luftarrangemang. Visserligen arbetar vi högt i luften, skrev han, men inte trodde jag att det bara var luft från din sida. Franzén svarade sårat att annonseringen inte innebar några löften om engagemang. En orsak till att det inte blivit fler framträdanden var gruppens krav på att arrangören skulle tillhandahålla den ställning som utrustningen skulle hängas upp i.
Nu kom det in några uppdrag till, men gruppen tog kritiken till sig. Kommande år framgick av reklambladen att Trion Wainer medförde egen galge. Relationen med Franzén förbättrades och när han året därpå tvingades söka tillstånd hos Socialstyrelsen för att förmedla artister skrev Eric ett mycket välvilligt rekommendationsbrev. Det hjälpte inte. Franzén fick inget tillstånd och behövde inför kommande säsong dra ned på verksamheten och ”endast arbeta med artister som jag känner personligen”. Han vill fortsätta med Trion Wainer och tydligen tänker han sig försöka gå runt Socialstyrelsens kontroller.
Säsongen 1939 avslutades med två stora engagemang för Folkets Park i Lund och Trelleborg. Ytterligare ett i Halmstad var inbokat, men gruppen tvingades ställa in eftersom Folke blev inkallad. Eventuellt var inkallelsen ett svepskäl. Eric skriver till Franzén att både han och Siffe var ”lindrigt sagt förbannade” på Folke för att han hoppade av Halmstad. Av brevet framgår att även Siffe funderar på att sluta. Eric håller på att leta efter ersättare. Def finns flera tränade grabbar att tillgå här, skriver han. Läget i världen var dock ovisst vilket gjorde att ”man inte med fullt så stor glädje som vanligt planerar för framtiden.” Brevet skrevs 20 november. 10 dagar senare anföll Sovjetunionen Finland och kriget kom närmare Sverige. Eric hade gjort värnplikten från oktober 1937 till april 1938 och blev inkallad i fyra omgångar 1940 – 1943.
Eric: Beredskapsåren slog ju sönder våra möjligheter att träna, än var den ene ute i beredskapstjänst, än den andre. Det var nog också bra att det blev ett slut. Vi hade då kommit så långt att vi också kunde tagit steget över till akrobatik som yrkesjobb och då vet vi inte hur det gått. Nu har jag ungdomsåren, de många träningskvällarna, resorna och det fina kamratskapet som ett angenämt minne. … …när jag ser en sentida ”kollega” i aktion någonstans, kommer svetten i handflatorna, nerverna har blivit lite känsligare med åren. Tyvärr har kroppen också blivit lite för tung och motspänstig för sådan gymnastik. Men man lärde sig koncentration och viljestyrka i trapetsen. Kanske detta har varit till nytta någon gång senare.
Folke: Som helhetsintryck betraktar jag åren i Trion som stimulerande, lärorika och mycket roliga. Kanske förenades nytta med nöje – 25 kronor i gage gav ju några kronor netto. Till sist en reflektion, gjord av min dotter en gång: Varför blev Eric statsråd och du bara skolvaktmästare, när ni tidigare uppträdde på samma ’höjder’?
Källor
- Ingen klarade det! Trapets- och tandatleterna Trion Wainer, Svalövsbladet, information till anställda i Svalövs kommun nr 1 1975.
- Trion Wainer, Korrespondens 1935–1939.
- Trion Wainer, Nummerförteckning.
- Lista över organisationer som mottagit reklamtrycksak.
- Eric Holmqvist fickkalender för år 1937 (även med noteringar för delar av 1938).
- Eric Holmqvist Dagbok för 1936 (även med noteringar för 1937).
- Anteckningsbok 1939 med bokförda utgifter och intäkter.
- Affischer.
- Tidningsklipp.
Dok uppdaterat: 20200907/HEH